och den varpade jag upp redan för något år sedan. Ibland får jag nämligen ”varp-abstinens”! Det är avkopplande att varpa. Bara till att fösa runt ställningen, lyssna på intressanta radioprogram eller bara stå och fundera. Varpan gjorde min far till sin mor, min farmor Elna! Så några år har den på nacken. Det känns mycket speciellt att använda de gamla redskapen, även om jag däremellan lovprisar mina ”nya” Öxabäckare!
När det närmade sig slutet i Hildavävstolen så var det underbart att veta att varpjobbet var gjort. Förskedningen är strax klar och förberedelserna för isättningen i vävstolen är klar. Sommarpratarna 2014 underhåller mig under tiden!
